Just nu känner jag för att skriva ner allt jag känner mig stolt över just nu, so here we go. Idag ringde jag och sa ifrån mig jobbet jag hade bokat in i helgen eftersom jag vet att det inte går att jobba så många dagar utan vila. Det misstaget gjorde jag i oktober-november då jag jobbade 44 dagar nonstop. Jag jobbar just nu fulla dagar på veckorna så det hade blivit 23 heltidsdagar i sträck. Jag kan med gott samvete vara ledig på helgerna. Jag har väldigt, väldigt svårt för att säga nej till jobb men nu märker jag att jag faktiskt blivit bättre, eller så är det kanske för att man lär sig av tidigare misstag - jag mådde inte bra sist jag jobbade för många dagar i rad - göra det igen? - helst inte.

En annan bra sak var när jag var så sjuk att jag knappt tog mig iväg på morgonen faktiskt ringde och sa att jag antingen behövde bli helt utbytt eller få extra hjälp för att fixa dagen + att jag stannade hemma hela dagen efter det. Och här sitter jag, förvånandsvärt frisk för att vara jag, mina "svåra" förkylningar brukar hålla i sig väldigt läge men det var förmodligen stressrelaterat under min gymnasietid som doktorn sa ändå.. 

Och ikväll då jag stod och jobbade på som tusan insåg jag att jag skulle få jobba verkligen hela kvällen för att bli färdig då det faktiskt är "jobba tills du är klar". Det går inte att lämna avdelningarna hur som helst och har man påbörjat något så blir det väldigt konstigt att avsluta när det inte är klart. Speciellt idag då jag inte är den människa som kommer att åka dit nästa gång. Iallafall så ringde jag och sa att jag inte kommer hinna färdigt i rimlig tid så jag fick ringa backup-jenny som kom och drog igång dubbel fart i ca 1½-2h och violá så blev det så färdigt det kunde bli. Kanon.

Kort och gott blir jag stolt över mig själv de gånger jag inte tar på mig allt för mycket ensam och de gånger jag säger till då jag märker att jag behöver det. Annars är jag en sån som inte allt för gärna ber om "konkret" hjälp eller erkänner att jag inte klarar allt ensam hela tiden, så det är ju en klar utveckling för min del. Andra kanske bara ser mig som lat, vad vet jag? Nu ska jag leta rätt på min tandborste som flög iväg i all hets imorse då mamma ringde i panik och behövde extranycklarna till bilen då pappa redan åkt iväg och jobbat med dom som fanns i degernäs, inte lätt alla gånger! hejdå bara hejdå och bt high five om ni ides trägla er igenom detta inlägg :D sovgott